Stall Quecksta - mot nya mål!

Veckan har börjat lite lugnt med equiterapeut för Fyran och möten på stan för mig. Fyran var lite trött i ryggen och vilade igår och får så göra även idag. Hon hade en tuff vecka när Bibbi trimmade på henne, men det har gett resultat! Ikväll ska jag närvara på Stockholms Ridsportförbunds årsmöte för att få lite blommor och ett standar(!) för mitt SM guld i höstas. Tänk så fina utmärkelser fick man inte som Sörmlänning, skärpning där! Mamma ska få följa med, för det är ju egentligen hennes häst. På tal om häst så kommer jag som det ser ut nu att provrida två stycken under nästa vecka. En på Ekerö och en i Skåne, ska dessutom få träffa bekanata som jag inte sett på länge på bägge ställena. Ser fram emot det... och givetvis att hitta en stjärna att ta med mig ut i världen. Vad ska jag då göra med Fyran? Ja, det får tiden utvisa. I dagsläget vet jag inte vad det kan bli för upplägg på en ev lånehäst, men klart är att jag inte pallar att rida mer än en häst om dagen. Tar jag hem en häst til

Nu var det ett tag sedan sist och vi kom hem från en semester i värmen i tisdags. Färgen försvann rasande kvickt och jag är redan normalgrön igen. Helgen skulle tillbringas på tävling i Örebro. Det finns inte så mycket tävlingar för funkisar i Sverige och här skulle vi få rida de program som vi reder på mästerskap. Fyran har gått jättebra och jag såg fram emot att få rida igenom programmen. Känslan bestod ända tills det nästan var dags för start... Under framridningen kommer en funktionär fram till mig och frågar om det är jag på tur, eftersom min stattid är 19.15. Jag ser nog rätt förvirrad ut när jag meddelar att det är 19.35 som är kommunicerat kvällen innan på hemsidan. Mannen säger då glad i hågen, "det har vi ändrat under dagen". Redan här borde jag förstått att detta aldrig skulle sluta lyckligt... Nåväl Fyran kändes bra, så jag gick upp till det andra ridhuset för att starta 19.15. Där står Simon och väntar på sina poäng och jag får veta att sedan ska de starta mig. F

Jag läser just nu en mycket bra bok som heter "The Dragonfly Effect" och kom då att förstå att de fleta av Er vet ju inte hur allt detta startade!! Reumatismen och hästarna började på oika ställen men nu är de ju intimt förknippade. Jag har ridit sedan jag var 6 år gammal och gjorde min första dressyrtävling på ridskolan i Vällingby när jag var 10. Det var på ponnyn Crown, en blid liten varelse som kanske avgjorde min framtid. Under många år var ridskolan och Östertorp min fasta punkt i tillvaron och detta har lagt basen för det mesta jag kan idag. Kanske även det faktum att det tagit mig 10 år att rida på framåt, men det kunde ha varit värre. Hela min uppväxt har jag varit mycket aktiv och spelade fotboll, bandy och tom ishockey under en tid. Men idrottandet kom en del krämpor så som ont i knän och fötter, men det kanske redan då var något annat än idrottskrämpor. Man kan inte låta bli att undra... När jag gick ut gymnasiet fick jag plats som dressyrelev hos Tinne Vilhelmsso

Tänk att det aldrig blir som man har tänkt sig! Fyran har dansat fram i flera veckor och var super fin på framridningen i Mantorp, tills samma ryttare styrde upp i baken på henne två gånger. När hon var yngre var det hopplöst att rida fram, all hennes energi gick åt till att vara arg på andra. Nu har hon varit bra länge, men igår vart det för litet och för rörigt. Hon blev jättespänd och började paddla med bakbenen. Jag tyckte dock att programmet var ok, traven tyckte jag tom var bra. Jag hade tippat på ca 64%, men det tyckte inte domaren... 59,6% blev det. Summan av kardemumman, en inte helt ok start på 2011! Nästa start blir i Örebro, Nationell/Elit, ska rida mästerskapsprogrammen. Vi får hoppas att hon sköter sig bättre då! :-) Det känns dock inte som någon fara på taket. Jag har ett par fina hästar som jag ska prova när vi kommer hem igen, så det kan bli ett jättekul 2011 till slut! :-) Nu ska jag vara ledig i en dryg vecka, vi ses och hörs!

Idag är det sol och allt känns med ens lite lättare! Här i Solna har jag just avslutat ett möte om 2011 års "Under the Spotlight". När vi diskuterade vad man skulle kunna göra visade Lars en variant av denna för oss... Den är till Dig Eva!

Senaste tiden har varit inge kul o igår tog det tvärstopp! Jag har jobbat alldeles för mycket och min skruttiga kropp har desperat försökt få mig att lugna ner mig. Det skulle dock till en Trasa för att jag skulle fatta hur galet jag lever just nu... Efter en pestdag i måndags slutade jag på hallgolvet hemma, all energi var slut! När vi gick upp igår för att åka till fritids igår morse var Trasan helt förstörd, på varför fick jag till svar... "Du sitter alltid vid datorn när du är hemma, kan ingen annan maila idag?" Vad håller jag på med?? Nej, nu får det vara slut på det här!! Älskade lilla Trasan ska inte behöva ha en sån mamma! Det var ju för att få mer tid för henne o ridningen som jag bytte jobb ju. Idag ska här slås nävar i bordet, nu ska det prioriteras hårt. Jag kan inte vara med överallt!! Men det är i alla fall sol idag!! :-)