Hur startade allt? - Reumatism och hästar del 1
Jag läser just nu en mycket bra bok som heter "The Dragonfly Effect" och kom då att förstå att de fleta av Er vet ju inte hur allt detta startade!!
Reumatismen och hästarna började på oika ställen men nu är de ju intimt förknippade.
Jag har ridit sedan jag var 6 år gammal och gjorde min första dressyrtävling på ridskolan i Vällingby när jag var 10. Det var på ponnyn Crown, en blid liten varelse som kanske avgjorde min framtid.
Under många år var ridskolan och Östertorp min fasta punkt i tillvaron och detta har lagt basen för det mesta jag kan idag. Kanske även det faktum att det tagit mig 10 år att rida på framåt, men det kunde ha varit värre.
Hela min uppväxt har jag varit mycket aktiv och spelade fotboll, bandy och tom ishockey under en tid.
Men idrottandet kom en del krämpor så som ont i knän och fötter, men det kanske redan då var något annat än idrottskrämpor. Man kan inte låta bli att undra...
När jag gick ut gymnasiet fick jag plats som dressyrelev hos Tinne Vilhelmsson som just kommit hem från Tyskland. Jag packade mina saker och flyttade till Bergåsa Gård utanför Södertälje. Men lyckan blev kortvarig och det var här som jag tvingades ta belutet att inte arbeta med hästar.
Redan efter ett par veckor fick jag jätteont i höger axel och man befarade att jag överbelastat ett muskelfäste. Jag fick steroider sprutade i axeln och packade och åkte hem, hade jag väntat längre hade jag inte kunnat gå tillbaka och börja skolan redan den hösten.
Efter det blev det plugg för hela slaten och jag fortsatte tävla ridskolans hästar med varierad framgång. Hela min tid på ridskolan fick jag rida fantastiska välutbildade hästar och hade dessutom turen att få se mycket bra ridning, så det är tid som format mig som hästmänniska tror jag.
Efter gymnasiet började jag läsa på Karolinska Institutet och 1994 på en plan på väg till Oslo skulle livet som jag hade levt det i 22 år ändras helt...
Reumatismen och hästarna började på oika ställen men nu är de ju intimt förknippade.
Jag har ridit sedan jag var 6 år gammal och gjorde min första dressyrtävling på ridskolan i Vällingby när jag var 10. Det var på ponnyn Crown, en blid liten varelse som kanske avgjorde min framtid.
Under många år var ridskolan och Östertorp min fasta punkt i tillvaron och detta har lagt basen för det mesta jag kan idag. Kanske även det faktum att det tagit mig 10 år att rida på framåt, men det kunde ha varit värre.
Hela min uppväxt har jag varit mycket aktiv och spelade fotboll, bandy och tom ishockey under en tid.
Men idrottandet kom en del krämpor så som ont i knän och fötter, men det kanske redan då var något annat än idrottskrämpor. Man kan inte låta bli att undra...
När jag gick ut gymnasiet fick jag plats som dressyrelev hos Tinne Vilhelmsson som just kommit hem från Tyskland. Jag packade mina saker och flyttade till Bergåsa Gård utanför Södertälje. Men lyckan blev kortvarig och det var här som jag tvingades ta belutet att inte arbeta med hästar.
Redan efter ett par veckor fick jag jätteont i höger axel och man befarade att jag överbelastat ett muskelfäste. Jag fick steroider sprutade i axeln och packade och åkte hem, hade jag väntat längre hade jag inte kunnat gå tillbaka och börja skolan redan den hösten.
Efter det blev det plugg för hela slaten och jag fortsatte tävla ridskolans hästar med varierad framgång. Hela min tid på ridskolan fick jag rida fantastiska välutbildade hästar och hade dessutom turen att få se mycket bra ridning, så det är tid som format mig som hästmänniska tror jag.
Efter gymnasiet började jag läsa på Karolinska Institutet och 1994 på en plan på väg till Oslo skulle livet som jag hade levt det i 22 år ändras helt...
Kommentarer
Skicka en kommentar