Stall Quecksta - mot nya mål!

Nu är julen snart över, men stod det inte december i kalendern vette katten om någon skulle tro att det var december! Jag var och tränade på Ågesta i går och mötte då en man joggandes i shorts, själv går man till stallet med bara dunväst o hästarna är lerigare än någonsin... Fyran tränar på bra, med Kristians hjälp börjar det bli stil på slutorna och hon rör sig helt annorlunda efter vattenträningen o behandlingarna på Karlslund. Det är häftigt att se henne jobba i vatten, hon bara tar ner skallen o maler på (lite som jag på cross-trainern... :-) ). Imorn blir det jobb igen, åker vid lunch o kommer hem fredag. Jag hoppas Sabina vill rida en svång på Fyran, jag tänkte passa på att vila lite... Kanske skulle passa på o titta på hockey? För o vidga sina vyer... :-) Nej, dags för stallet! Uppsamlingsheat med familj idag o mkt att stå i fram tills dess! He en jättebra dag, det ska jag ha!

Vänster handled sprutades för andra gången förra måndagen av duktiga reumatologer på KS, ultraljud is the shit! Efter första sprutan kom nästan hela inflammationen tillbaka på 2 dagar, men den här gången är jag fortfarande på banan och hyser goda förhoppningar att det består ett tag. Härlig känsla att kunna rida en vänster sluta utan att gråta eller bara ge upp helt. Inflammationen som satt i senan gjorde att nästan all styrka (den lilla som fanns kvar) försvann och det funkar inte alls på Fyra är jag rädd. Nu är kandaret på och igår gick hon som en klocka. Hon är starkare och vi har kommit en bit närmre dit vi vill! :-) Nu stundar massor av träning för oss bägge, jag kan börja simma igen nu när handleden går att använda. Just nu är jag hjärtligt trött på cross-trainern! Kristian försvinner till Holland den 28e och innan dess ska vi hinna ett par vändor till Ågesta, i februari ska jag till Sanna och rida ett par dagar för Mattias Jansson och när vi åker på semester i januari kommer Bib

Idag har jag fått min spruta i handleden till slut! En galet inflammerad handled, som två reumatologer kallade "vacker", visade upp sig på ultraljudet. I det ögonblicket måste jag erkänna att jag undrade vad de hade för diagnos... Nåväl, med hjälp av ultraljud sattes sedan nålen smack in i leden. Jag hyperventilerade, men så här efter måste jag säga att det nog gjorde mindre ont när man verkligen träffade rätt. Ca 20 minuter efter höll jag däremot på o tuppa, det gör fortfarande galet ont!! Sitter i soffan med ortosen på o väntar på effekt!! Den som väntar på något gott...