Äntligen framme!
Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram, men nu är vi äntligen i Belgien och Fyran är installerad i sin box på Zilveren Spoor.
Måndag åkte vi till Skåne och övernattade hos Göran Hägg, pålle fick stå hos en granne som heter Agneta.
Tisdag morgon for vi vidare till Düvelskotten i Warendoft, Tyskland. Den här natten fick vi sova i manglade lakan, det behövde vi efter dryga 10 timmars körning på betongvägar.
Dagen började med en liten promenad för Fyran som var märkbart stel i bakkärran, men verkade glag och tillfreds. Väl frammme på tävlingsplatsen blev det lite lunch i solen och sedan ett ridpass.
Fyran var JÄTTETRÖTT och fick inte med sig högra bakben, som ju är lite svagare. Jag hoppas att att hon piggat på sig redan i morgon, men den långa resan har satt sina spår mer på henne än mig. Innan trodde jag nog att det skulle vara tvärtom.
Håll tummarna för att hon är bättre imorn, annars blir det många mil för en inte så kul tävling...
Måndag åkte vi till Skåne och övernattade hos Göran Hägg, pålle fick stå hos en granne som heter Agneta.
Tisdag morgon for vi vidare till Düvelskotten i Warendoft, Tyskland. Den här natten fick vi sova i manglade lakan, det behövde vi efter dryga 10 timmars körning på betongvägar.
Dagen började med en liten promenad för Fyran som var märkbart stel i bakkärran, men verkade glag och tillfreds. Väl frammme på tävlingsplatsen blev det lite lunch i solen och sedan ett ridpass.
Fyran var JÄTTETRÖTT och fick inte med sig högra bakben, som ju är lite svagare. Jag hoppas att att hon piggat på sig redan i morgon, men den långa resan har satt sina spår mer på henne än mig. Innan trodde jag nog att det skulle vara tvärtom.
Håll tummarna för att hon är bättre imorn, annars blir det många mil för en inte så kul tävling...
Kommentarer
Skicka en kommentar