Siktar man mot månen når man kanske molnen...

Efter en tids trassel med mina handleder, var det jättekul att äntligen komma iväg på en tävling. Jag hade dock fått starttid 19.15 på Nyköpings Ridsällskaps regionala tävlingar. En snabb överslagsräkning och jag konstaterade att detta skulle bli en lång mörk tillställning.

Amanda hjälpte mig att att fläta och strax före 16 lastade vi en en småupphetsad Fyra i lastbilen och for iväg. Lasse hade kollat lastbilen på lördagen eftersom den inte var använd sedan SM i augusti, detta skulle visa sig ha gått lite fort kanske.

Redan när vi var i Södertälje var det mörkt och jag skulle tända bak i bilen så Fyra kunde hitta till höet. Nej, kontrollen hade inte innefattat lampa i transport... Ok, vi fick göra ett pit-stop vid Sillekrog och hänga upp en av de piffiga campinglampor som jag tvingat fram ett inköp av. Fyran fick nu färdas i rymdljus av LED lampa, men hon verkade tycka att det var ok.
Vi det här laget hade vi uttömt nästan alla konversationsämnen och höll på att somna i mörkret, lite musik behöver vi. Nej, kontrollen hade inte innefattat stereo... Den hade Lasse kopplat ur och inte slagit in koden på och nu var vi således utan både ljus och musik. Till hans försvar ska sägas att vi hade värme och diesel!

Väl framme skötte sig både Amanda och Fyran lysande (som vanligt). Den med fyra ben var kanske väl laddad och även piloten på ryggen, vi ville sååå mycket. Det resulterade i en väl laddad Fyra, men som gjorde allt utan större missar. Vi fick 65,81% (lite snålt tyckte vi allt när vi såg de som kom innan oss i resultatlistan) och landade slutligen på en 4 placering. En eloge åt Nyköping som lät alla åka hem istället för att vänta i kyla och mörker. Så i veckan kommer en röd rosett och plakett på posten.

Rackarns vad svårt man har att vänja sig vid kylan, men det var en fantastiskt vacker stjärnklar kväll i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Spirig, fantastisk häst o lastbil...

Hur startade allt? - Reumatism och hästar del 1

Däckad...