Hästar och Reumatism - del 2

Min sjukdom kom som en blixt från klar himmel och där på planet till Oslo förändrades hela mitt liv, men det visste jag ju inte då.

På något sätt lyckades jag få på mig skorna och staplade av planet med en känsla av att gå på glassbitar. Gnällig har jag aldrig varit så jag gick till labbet och jobbade på större delen av veckan, men när det drog ihop sig mot helg och smärtan var kvar flög jag hem igen.
Väl hemma bar det av till Cityakuten, för efter en vecka hade jag konstaterat att detta tänkte inte försvinna av sig självt.

Läkaren visste inte alls vad jag kunde ha råkat ut för, men eftersom vi hade flyttat helgen innan trodde han att jag hade överansträngt fötterna och skrev ut antiinflammatoriskt.
Hem igen och som alla som fått medicin trodde jag att nu skulle jag bli frisk.

Väl tillbaka i Oslo ville inte smärtan försvinna och medicinen hjälpte inte alls, men ont i magen fick jag! Efter några veckor åkte jag hem och bokade ett besök hos min husläkare i Bromsten. Läkaren hade behandlat min mamma under flera år och eftersom hon har reumatism tog det inte många minuter innan blodprov var tagna och dessa visade att jag hade det man kallar Reumatiod faktor, dvs indikation att jag hade Reumatiod Artrit.
Jag fick remiss till en specialist på ett av Stockholms större sjukhus och trodde ännu en gång att nu skulle jag få hjälp.
Tråkigt nog fick jag erfara att alla läkare vill inte hjälpa sina patienter...

Reumatologen skrev ut ett malaria preparat som ibland har effekt på RA, på mig hade det dock ingen önskvärd effekt. Det preparatet gjorde däremot var att göra mig överkänslig mot sol och detta var mitt i sommaren! Jag kunde nu varken röra mig eller vara i solen! Eftersom denna medicinering onekligen inte fungerade tog jag kontakt med reumatologen och fick under ett besök veta att detta vad den hjälp han tänkte erbjuda mig.
Jag hade ju fått ett kronisk sjukdom, så det är bara att vänja sig, "så här är det" helt enkelt.

24 år gammal tyckte han att jag skulle lägga mig ned och bli ett vårdpaket! Vilken himla tur att det aldrig legat för mig att bara ta emot, men hur gör de som inte orkar kämpa emot?